Costa Rica 7
Framåt em nåddes vi dock av ett rykte om någon olycka och vid 17-tiden fick vi hela historien om att en äldre person halkat då den skulle borda katamaran från en mindre båt. Siog sönder sin knäskål i två delar!!! Så det blev ambulans till sjukhuset gipsning och troligen operation här innan han får flyga hem till Sverige. Usch så trist. Katamaranturen fortsatte dock med övriga och med "open bar" så det var en del som var väldigt glada vid återkomsten. Efter frukost dagen efter så dags för resans näst längsta bussdag.
Med anledning av det som hände så började vi med att åka till Sjukhuset för att hälsa på den skadade, men bara vår reseledare kom in. Läget under kontroll och SOS-international tar över ansvaret. Sedan vidare mot gränsen till Nicaragua och avståndet mellan nuvarande och kommande hotell var inte mer än 25 mil och det kvistar man ju lätt med buss. Men sedan finns det något som heter gränskontroll och den tog över 2 timmar.
Först passerade vi 2-300 långtradare som stod och väntade på vägen, kunde ta upp emot 2 dygn att komma igenom för dom. Vi fram till första utresekontrollen från Costa rica där vi via chaufförerna betalade 8 dollar/person i utreseavgift. Nästa stopp blev knarkkontroll där polis och hundar tittade in i bagageutrymmet mm.
Nästa stopp var en "läkarkontroll" där 2 "doktorer" kom in i bussen och vi fick visa pass och Covidvaccination. Sedan samlade chaufförerna in alla blanketter för inresa och vi fick fortsätta en bit till.
Då var vi i ingenmansland. Reseledaren samlade så in alla pass och vi fick lasta ur allt bagage och inte ens vattenflaskor fick vara kvar i bussen. Med detta tågade vi in i nästa byggnad och det kommer i nästa blogg.
Alla väntande långtradare
Gränsövergång 1
Jag tänkte ta över ratten och stå på rakt igenom och bara säga "mig icke förstå..."