Kuba 1

Så satt man då I taxi på väg mot Havanna och skådade ut. En blandad syn från rena slumområden med hemska hus till en del modernare. Kuba är ju onekligen ett land som kittlat mitt intresse under många år eftersom det är ett av dom sista kommunistländerna i världen. Inte för att jag delar denna politiska syn utan för att man lite grann har fascinerats av hur bröderna Castro har kunnat styra landet under 60 år. Jag var bara 9 år när dom tillsammans med Che Guevara tog över landet 1959, men däremot minns jag den s.k Kubakrisen 1962, då vi stod på randen till ett världskrig när ryssarna hade byggt robotramper riktade mot USA. 
Efter denna bröts alla förbindelser med USA handelsmässigt. Kuba fick då Ryssland och Venezuela som sina "vänner" och båda dessa krisar ju idag så ekonomin har blivit mer katastrofal. Stora delar av öns sockerodlingar förstördes då man inte fick handla med USA. Och med försämrad ekonomi flydde väldigt många till andra länder.
Nåja, efter ca 35 minuter bromsade taxin in på en gata och vi stannade framför en låst port. Stod bara en mycket liten skylt typ A 4 att det var hotell Vapor 156. Jag hade valt det då det var ett mellanting Casa Partikular (som innebär att Du bor väldigt enkelt hemma hos familjer) och dyrare hotell som trots 4-5 stjärnor snarast är att klassa som 2-stjärniga. Vi var ju väldigt tidiga så vi kunde bara ställa in resväskorna och få en kopp gott kaffe i samband med lite snack med hotellchefen Jorge. Hotellet  11 rum  har egentligen tyska ägare och all betalning med kort går direkt till tysk bank. 
Vi fick ge oss ut i värmen några timmar i väntan på vårt rum. Det blev då promenad ner till den så omtalade Malecon men härnere var det bara en stor stenmur mot havet och stor väg innanför. Här blev det snabblunch bestående av den läsk och vaniljkex som vi fått på planet. Ganska lite trafik och då mest av gamla Americanare som susade runt på en slinga med turister. Såg även några "skrothögar" på vägen ner. Ovan nämnda handelsembargo är orsak till alla gamla bilar. 
På väg tillbaka till hotellet tog vi en annan väg upp och blev först fundersamma över en liten hörnbutik där det nog stod 20-30 människor i kö. Pratade med en kille och fick veta att dom kunde hämta lite potatis på sina ransoneringskort. Nästa gathörn stod 2 sopkontainrar fulla och lika mycket sopor bredvid på gatan. URK...
Nåja vi fick ett jättebra rum på bottenvåningen med AC, fläkt och kylskåp och både en enkel o en dubbel-säng. (Christina fick dubbeln själv) Lite uppackning o vila. Om man beställer på morgonen kan man äta kvällsmat med "familjen" men vi hade fått tips om en restaurang vid namn "Casa Miquel" som hade svensk ägare. (Jodå dom hade svenska köttbullar på menyn) men vi satsade på Grekisk Souvlaki med fläskkött,  men fick snart veta att det var slut. Slut var även urvalet av öl som istället för menyns 5 sorter erbjöd 1 sort. Vi valde då kyckling istället på spetten, men det vi i slutändan fick var nog hälften kyckling och hälften grillad fiskfilé !!! Då vi hälsade till den svenske ägaren så kom han ner med ett litet barn i famnen (sladdbarn med 4:e frun) han gav oss en del tips och visade oss också den stängda fina delen av restaurangen. Bl.a en mysig bar där Olof Palme suttit vid sitt besök på Kuba 1975. Omdiskuterat eftersom han vid ett tal inför 100.000 kubaner uttalade sig positivt om landet. Vi promenerade sedan hem i mörkret.
Därmed slut för denna dag.

Kommentera här: