Kuba 2
Vi vaknade dock tidigt till ett riktigt "kackalorium" då det var en grupp israeler som hade sin sista frukost innan hemresa precis utanför vårt rum. Okej då vi går upp och duschar då fanns det inget varmvatten och även internet krånglade, så jag nämnde för hotellägaren att vi kanske borde flytta på oss nästa dag, men vi skulle fundera. Blev en god frukost och bl.a snack med en amerikansk gäst.
Dagen var planerad för "gamla stan" och vi startade en långpromenad på lite gator vi inte gått förut och det var en salig blandning av bedrövliga hus (öststatstyp) och något höghus som var lite modernare av 60-talstyp. Soptippar här och var på gatorna och alltid någon vid dessa som rotade efter något ätbart. Såg även många "butiker" bakom galler i egna hemmen där dom satt hela dagen och kanske hade 8-10 artiklar. Då folk inte har råd så såldes ex.vis cigaretter styckvis....Är väl lämpligt att här notera att den s,k turistpeson nu är borttagen, men att växla till den lokala peson från dollar eller Euro var en "black market" Förbjudet att växla utöver statliga kontor/banker som gav en mycket dålig kurs men typ restauranger tog emot Dollar! Men var då tvungna att ge tillbaka växeln i Peso. Kostade maten exvis 20 dollar så fick dom 40 och jag fick peso till bättre kurs för resterande 20.
Vägen mot stan blev lång så för 5 dollar blev det cykeltaxi lång sträcka ner till Capitolium. Detta är ett magnifikt byggnadsverk som uppfördes 1925-1929 med 500 arbetare. Kritvitt vackert och utformat precis som kapitolium i Washington. Hemskt med ett sådant monument och svår fattigdom/misär strax intill.
Byggnaden användes som parlament och var rigoröst bevakat av många poliser. Vi försökte gena över sidan, men det börjades vissla från flera håll och flera vakter kom springande och föste ut oss till gatan igen.
Var t.om skyltat att man inte fick använda drönare i området. Något jag aldrig sett tidigare.
Nu var vi I dom få turistkvarter som finns med Grand Hotel för dollarmiljonärer. Här finns även Hemmingways berömda Cafe (turistfälla) och faktiskt en gågata på kanske 300 meter med turistaffärer.
Där fanns även vårt första mål Cafe Suiza som vi trodde vara svenskt, men det betyder ju Schweiz.
Fick en Meny på 4 sidor med allt gott dom hade...mums tänkte vi men ack nej. Inget socker fanns, ingen mjölk fanns och kaffemaskinen var trasig. Vi kunde få svart espresso och det fanns två bakverk att välja på.
Det fick bli ett av dom baserat på maräng o någon kräm (faktiskt god)samt varsin burk Coca-Cola. Vi började nu tröttna på all skit och gick mot parken där en massa amerikanare (bilar) fanns. Dom flesta ville köra rundtur för 30-40 dollar, men vi ville bara hem till hotellet. Efter en del prutande blev det en Chevrolet Bel Air från 1957 för 17 dollar. Turen blev ändock lång då han inte hittade direkt.
Hotellchefen hade nu pratat med tyska ägarna och det var OK om vi ville bryta bokningen och få pengarna tillbaka. Vi tog oss en funderare tillsammans med dom Välkomstdrinkar vi fick först nu (han ville ju ha oss kvar) vi pratade också en del med den anställde kocken/rumsstädare mm som kunde en del engelska.
Han jobbade 6-11 och 14-19 = 10 timmar. 7 dagar i veckan och hade ca 600 kr i månaden för detta. Minimilönen enligt lag är 720 kr..... Han med flickvän och ett barn bodde sedan på 24 kvadrat. I ärlighetens namn ska man då också notera att Kubas kommunistiska system ger fri utbildning, fri sjukvård, fri tillgång till sportanläggningar, fri el och fritt vatten samt låga hyror. På Kuba har man dubbelt så många läkare per invånare som i Sverige. Jag nämnde tidigare ransonerad potatis men även ris socker, bönor och olja mm är ransonerat.
Vi tog dock beslutet att lämna hotellet dagen efter, och gick ut och firade detta beslut på en hyfsad statlig restaurang. På väg hem höll jag på att trilla på en stor råtta vilket bekräftade att det fick räcka med Havanna för vår del.
Vart vi flyttar ja det får Du veta i nästa blogg om 1 dag.
