Marka Larssons Resor

Tack vare vårt inställda flyg så blev det intensivt med många mil i bil, men troligen ändock den mest intressanta hittills.

Dessutom känns det lite tudelat att sitta med en G&T och sedan middag på ett 4-stjärnigt hotell i Toamasina när vi sett så mycket fattigdom mm men låt mig börja från början....

Vi kom ju sent till Andasibe igår kväll pga flygförseningen. Blev bara middag, dusch och sängläge på det ganska trista rummet på lodgen.

Upp 06.15 för frukost och sedan lämnade vi direkt (bärare för våra väskor på en bild)för att nu besöka två nationalparker i området. (Detta skulle vi ha gjort igår enl. programmet) Den första var för att se INDRI som är den största och ovanligaste av Madagaskars lemurer. Några bruna o svarta fick vi med på köpet. Och det var lång,lång promenad genom snårig regnskog.Här är väldigt grönt och fint vilket gör att min tidigare info om grått o trist inte stämmer alls.

Och till slut kom vi fram till en träddunge där våra två guider hade hittat INDRIN, En familj med en unge som åt och hoppade högt upp. Snår och höjden gjorde det omöjligt att få en bra bild på den. Vi hörde den desto mera då den har ett mycket högt ljud som kommunikation och kärleksrop. (Så jag får hänvisa till Google om ni vill ha bild🤣)

Desto bättre bilder fick vi på återvägen på en brun lemur + unge och en grön kameleont (som inte ändrar färg) urtrist efter 6-7000 steg fortsatte vi till nästa reservat. Ett till viss del omdiskuterat sådant då det ligger på en stor ö ute i floden. Vilket innebär att Lemurerna (3-4 arter) har tagits dit en gång i världen och måste nu matas delvis. Lemurer är nämligen inte simkunniga. Jag tyckte det var OK då ön var stor. Det var mindre OK att komma ner i en kanot för att komma dit....🤪🤪

Där kunde vi ta verkligt fina bilder på den svartvita och bruna lemuren med ungar. Såg även den röda lemuren.

Till sist åkte vi till en del i parken med krokodiler, vilket vi sett bättre i bl.a Thailand.

Efter allt detta en god lunch på ett bra ställe. Så skulle vi vidare till kvällens övernattning i TOAMASINA och då är vi över på ostkusten. 13.15 startade vi dom 23 milen. Bara några korta stopp för fotografering av bl.a kötthantering (kylskåp vad är det??) Hibiskus, Durianfrukt. Och till sist områdets största produkt Litchie, som växer på jättestora träd I mängder. Jag köpte en knippa (ca 45 frukter) för 2.50 sek. Åt några på hotellrummet. Mycket lättskalade, söta och fruktiga.

Dom här 23 milen tog 6 timmar = en snitthastighet under 40 km/timme. Detta då beroende mest på dåliga vägar, men även då massor av långtradare. Och efter vägen 100-tals trasiga lastbilar ( jodå, även Scania)

Vägarna och troligen mycket kraftig överlast knäcker dom.

Så åter till fattigdom...Vi har nog idag passerat genom ett av dom fattigaste områdena. På västkusten var det mest lera, och halmhyddor men här träbyggnader av ett slag som Du inte ens skulle vilja ställa in trädgårdsredskapen i. Och här bor man, ibland tätt och skitigt, och ofta direkt vid vägen. URK. Men de verkar glada ändå. Överallt där det finns vatten tvättar man kläder som får torka på marken och i buskar. Det blir mörkt vid 18-tiden och i byarna tänds eldarna överallt för matlagning. Bl.a av Kassava som kokas och ibland säljs efter vägen. Provade, men det smakade inte så mycket. Ett fåtal har fått råd till en solcell på ca 35×40 cm som driver en glödlampa några timmar. Sedan är det kolsvart att lägga sig på en enkel madrass i ett giftet träskjul. Byarna vimlar dock av barn och man förstår varför: vad ska man annars hitta på att göra och jag tror att jag nämnde tidigare att varje kvinna föder i snitt 3,9 barn.

Så vid 19 framme i staden. Vår driver är otrolig att kryssa mellan folk, tuc-tucs cykelrickshor och stora långtradare blandat med nattmarknad och försäljning mm,

Varför då köra 23 mil, på dåliga vägar ??  Ja helt enkelt för att det inte finns hotell som funkar för en bortskämd västerlänningar tidigare.

SLUT FÖR IDAG !!! 

((Bilder lite senare i lite oordning)